Så tog jag äntligen tag i min långroddsångest. Gick dit före passet i dag för att undvika möjligheten att jaga upp mig och börja prata med folk om hur lite jag gillar detta. Det var nästan tomt = bra.
Rodde 2000 meter.
Gick hem.
:-)
Det var fruktansvärt - kanske till och med framförallt efteråt. Såklart ville jag lägga ner från och med när det var 6-700 meter kvar men repeterade för mig själv att jag skulle bli tvungen att skjuta mig själv om jag gjorde det och att jag bara måste bli av med skiten. Höll under 2 i snitt de första 1000, tappade nästan all tid den sista femhundringen. Men fortsatte ju mot all förmodan att ro tills det var klart. Sen låg jag på golvet i minst 10 minuter med total värk i benen tills någon gick fram och undrade om jag levde. Då kände jag mig tvungen att resa mig. Satte mig på en box. Kände att jag mådde ganska illa. Ett bra tag trodde jag att jag skulle behöva kräkas. Men nu, såhär på kvällskvisten, känns det bara en massa kryp i halsen lite som att jag har en infektion men jag vet ju att det bara är roddångesten som håller på att krypa ur. Först smakade den blod men nu har den lugnat ner sig.
Ett riktigt test, väldigt bra jobbat!
SvaraRadera